Per Erikssons bakgrund
- Per föddes i gamla Viker den 22 oktober 1851.
- Han gick i skolan i Skrikarhyttan, Nora och Örebro och fick sin första praktik 1870 på lyckås gård norr om jönköping hos Jacques De Geer. Per gjorde bra ifrån sig och arbetet bidrog till en grogrund för den framtida karriären.
- Per började sedan arbeta och blev förvaltare av Adolfsfors bruk i Värmland som hans äldre bror Erik arrenderade. Han hjälper sin bror Erik med förvaltningen av Adolfsfors bruk.
- 1857 återvände Per till sin hemort och arbetade några år som inspektor vid Pershyttan och Ramshyttan innan han tog steget vidare till en förvaltartjänst vid Finnåkers bruk i Fellingsbro. Finnåkers bruk var en stor egendom med lång historia. Vid denna tid var Per endast 28 år gammal.
- Det var sedan på Hofors bruk som Per ägnade större delen av sitt yrkesverksamma liv när han blev brukspatron och disponent för Hofors AB 1890. Det var en tid av förändring för bruket och under 26 år var brukspatron Per Eriksson verksam som disponent och brukspatron innan bruket såldes till SKF.
Brukspatron och disponent
Per Eriksson verkade som brukspatron på Hofors bruk fram till 1916. Åren 1912 fram till och med 1916 var en tid i förändring för Per Eriksson. Per Eriksson var väldigt upptagen och arbetade hårt med brukets verksamhet och var samtidigt aktiv i många föreningar och sällskap. År 1903 gick Hofors med en betydande vinst och blev vändpunkten till vad som hade varit många tunga år. Järnmarknaden blev betydligt starkare och konjunkturen gick uppåt. Hela bruket omgestaltades från en omodern verksamhet till en toppmodern rörelse som tillverkade koncenterad kvalitetsstål.
Det sägs att brukspatron Eriksson om möjligt undvek att uttala sig offentligt, dock undgick han inte offentliga uppdrag. Han blev styrelseledamot för Ulfshytte järnverk år 1886 och tillhörde ledningen för Vifstavarv, Kopparberg-Hofors, Högfors, Vargöns, Hällefors och Laxå bruksbolag, Skogens kol- och Storviks sulfitaktiebolag, en hel del gruvbolag, samt Jordbrukarbanken. Han var ledamot av Gävleborgs läns landsting, liksom av Torsåkers kommunalnämnd, kyrko- och skolråd med mera. Lasarettdirektionen i Gävle samt Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillhörde han ännu vid sin död. Per Eriksson hade många järn i elden och gjorde sig verkligen ett namn som den utmärkande affärsman han var.
Hedvig Ulfsparre – Värdinna och husfru Hofors herrgård
Kvinnan på bilden intill Per Eriksson är Hedvig Ulfsparre som kom till Hofors 1904. Hon var en stor del av Per Erikssons liv och de kom att bli väldigt goda vänner och berikade varandras liv.
Hedvig, som var född i Helsingborg, var adlig och utbildad sjuksköterska på röda korsets sköterskeskola. Hon stannade till på Hofors herrgård när hon var på väg till Åre. Under denna tid var Per sjuk och hade under en tid haft problem med magen och opererades för blindtarmsinflammation. Hedvig var under denna tid på väg till Åre för att återhämta sig då hon varit sjuk och fått ordinerat att åka iväg för att vila upp sig. Längs vägen stannade Hedvig och en väninna till på Hofors herrgård efter en inbjudan från Per. Hedvig uppskattade verkligen sitt besök i Hofors och beskrev att Per bidrog till sådan gästvänlighet och var imponerad över vilket intryck han gjorde på sin omgivning och inte minst hur omtyckt han var av personalen.
Hedvig fick senare en inbjudan till gården för en viloplats och efter jul och nyårshelgerna 1904-1905 bestämde Hedvig att stanna i Hofors och blev kvar på gården som värdinna. Hon trivdes bra på herrgården och bland lantbefolkningen.
På herrgården var det vanligt med stora middagar och tillställningar och Hedvig kom att bli en väldigt uppskattad värdinna som planerade och representerade herrgården och tog emot större besök, ordnade middagsbjudningar och planerade även den omfattande renoveringen av herrgården under 1909-19011. Hedvig byggde tillsammans med Per upp en unik samling av möbler och textilier och fick fria händer vad gällde inredningen till herrgården.
Tillsammans delade de livet på Hofors herrgård som vänner och Hedvig blev en tillgång på gården där hon kompletterade brukspatron Per Eriksson både med sin bakgrund, personlighet och smak. Per och Hedvig delade många intressen, däribland konst, historia, inredning och inte minst deras stora engagemang i samhället, ideella arbete och intresse i föreningar, organisationer och förbund.
Visste du att…
- Per Eriksson var gift med en kvinna vid namn Gerda Hansson från Örebro men som han senare skilde sig från 1900. Gerda träffade en av Pers tidigare kollegors son, Gösta, som hon inledde ett förhållande med och senare blev gravid och fick sitt första barn med. Detta var en stor skandal inte minst på bruket men även i samhället Hofors.
- Per tjänade inte mycket under sin tid som disponent, fastän han hade procent av Hofors bruks vinst. Han var en duktig affärsman som fick god avkastning på aktier och arvoden genom styrelsearbete i flera bruk och företag.
- Per var väldigt noggrann och hade ett stort engagemang i hela samhället som var både tids-och arbetskrävande. Per hade ett öga på alla verifikationer och hade full kontroll på både intäkter och utgifter och säkerställde ett ekonomin gick väl.
- Per hade ett stort intresse för jordbruk och i samband med sin pension 1916 ägnade han sig allt mer åt att stötta jordbrukare i landet. Per var även engagerad i flera lantbrukssällskap, säkerställde aktietillgången i Svenska lantmännens rederiförbund och var även ekonomisk rådgivare.
- Per och Hedvig åkte på flera rekreationsresor – vad som kallades vara hälsoresor, resor för återhämtning. Per åkte bland annat till Västergötland, Skåne och Danmark och Tyskland på ”kur” och hans tjänstefolk var bland annat på Loka brunn för behandlingar och medicin. Hedvig var bland annat i Åre, Dalarna och Järvsö för rekreation.