Vem var Per Eriksson?
Per Eriksson föddes den 22 oktober 1851. Per växte upp i hans faders föräldrahem i en bergsmansgård i en vik på västra sidan av sjön Vikern i Gamla viker, sydväst om Nora i Örebro.
Pers föräldrar var bergsmannen Erik Olsson och hans hustru Carin Nilsdotter. Redan som 18 åring 1869 började Per planera sin framtid och fick en plats på Lyckås gods norr om Jönköping där han fick goda omdömen av förvaltare av egendomen. Detta blev startskottet på karriären för den hårt arbetande bergsmannasonen.
Per fortsatte sin karriär i Västmanland där han under 1874 arbetade tillsammans med sin bror Erik vid Adolfsfors Bruk i Köla Församling i västra Värmland och bodde under denna tid i Skrikarhyttan. Pers förfäder var bergsmän och bönder sedan generationer och Per gick i samma fotspår och blev 1875 förvaltare vid Ramshyttan och Pershyttan där han även hade släkt och vänner.
Per fortsatte sin resa och flyttar till Fellingsbro där han blir förvaltare för Finnåkers Bruk 1879 innan han anställs vid Hofors Bruk som var beläget i västra Gästrikland. Vid denna tid var det stormigt och turbulent på bruket och det fanns tvivel om järnhanteringen ens kunde fortsätta. Från 1889 fram till och med 1916 verkar Per Eriksson som disponent på Hofors bruk och flyttar formellt till Hofors i november 1891.
Det var på Hofors bruk som Per Eriksson utövade sin största livsgärning och han tillträdde som brukschef år 1889. Med utgångspunkt i ett järnbruk som stod inför ett ekonomiskt förfall och ett nedläggningshot lyckades han göra en helomvandling av verksamheten som istället specialiserades till malm, kraft och skog. Under åren 1900 till 1915 hade Hofors bruk byggts upp till ett modernt järnverk med bland annat hytt- och hammaranläggning, bessemer-, martin-, götvals-, mediumvals- och trådvalsverk, verkstäder, smidespressar, hästskofabrik, laboratorium, gjuteri och modellsnickeri.
Per var väldigt generös och förmedlade många gåvor och lån till sin omgivning. Han var noga med vilka som erbjöds lån eller gåva och säkerställde att det gavs till personer som ville utveckla sin verksamhet eller utbilda sig. Per var även mån om att ge större bidrag till dem som inte hade det gott ställt eller kunde försörja sig själv, de sjuka, de unga och de gamla.
Per Eriksson lämnade efter sig en förmögenhet som 1928 uppgick till det ansenliga beloppet 5 492 072,61 kronor. Den förmögenheten har lagt grunden till Per Erikssons stiftelse där studerande, ungdomar och äldre behövande bosatta i den del av Västmanland som tillhör Örebro län kan söka bidrag idag. I Per Erikssons anda fortsätter förvaltningen och utvecklingen av stiftelsen för att kunna bidra med understöd och bidrag till ändamål som Per Erikssons hjärta klappade lite extra för.
Per Eriksson 1851-1928
”Jag är född den 22 oktober 1851. Min födelseby är gamla Viker i Nora socken. Mina föräldrar voro Bergsmannen Erik Olsson, och hans hustru Carin Nilsdotter. Af dessa är min fader död. Det namn, jag i dopet undfick, är Per. Några längre resor har jag ej gjort ännu. Jag har ej varit sjuk mer än en gång, då jag hade messlingen. Jag har haft 6 syskon, men 5 af dem äro döda. Mina lekkamrater i min första bardom voro Per Larsson och Israel Larsson. I Hemmet lärde jag mig att stafva samt läsa innantill. Wid 7 års ålder inskrefs jag i Skrikarhytte folkskola, och vid 12 års ålder i Nora Stads pedagogi, hvarest jag inhemtat kunskaper i flera ämnen. Något lefnadsyrke har jag ännu ej valt”
— Per Eriksson, 15 år. Egen levnadsbeskrivning från 1866.
Stadgar Per Eriksson Stiftelse
§1 Stiftelsen som tillkommit genom testamentet den 23 mars 1927 av brukspatronen Per Eriksson från Hofors, benämnes Per Erikssons stiftelse.
§2 Stiftelsens ändamål är att ur fondens årliga avkastning i första hand utdela understöd eller pensioner till behövande, företrädesvis industriidkare, speciellt s.k. bergsmän, lantbrukare och tjänstemän i allmän eller enskild tjänst, ävensom behövande efterlevande efter personer av nämnda kategori; för beviljande av understöd eller pension fordras, att understöds- eller pensionstagare sedan minst fem år bosatt inom den del av Västmanland, som tillhör Örebro län, i andra hand understöd för studieändamål till personer som själva -eller där någon av föräldrarna- sedan minst fem år är bosatta inom den del av Västmanland som tillhör Örebro län. Företrädesrätt till erhållande av understöd eller pension skall vid i övrigt lika förhållande tillkomma personer inom det geografiska område som motsvaras av f d Nora bergsförsamling och Vikers församling.
§3 Stiftelsen förvaltas av en styrelse, bestående av landshövdingen i Örebro län, lagmannen i den tingsrätt i vars domkrets Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsbergs och Nora kommuner ingår jämte kyrkoherden i Nora bergsförsamling och Vikers församling. Styrelsen har sitt säte i Örebro.
§4 Stiftelsens medel skall vara placerade på ett godtagbart sätt.
§5 För granskning av fondens förvaltning äger Örebro läns landsting årligen utse två revisorer. Om landstinget icke skulle vilja utse revisorer, skall dessa utses av kommunfullmäktige i Nora kommun.